Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satt i kupén — en första klassens kupé!
— tillsammans med den välvilliga, korpulenta damen,
hvars sällskap och hjelp hon skulle vara.
Då tåget gick, slöt Hedvig ögonen, det svindlade
för henne af sällhet. Signalen ljöd] för henne som
ett hvinande glädjeskri, och nu — nu hade hon vingar;
— hon flög. ut i verlden.
Då hon åter såg upp, satt hennes fru med slutna
ögon i ett hörn af kupén, men hon öppnade dem icke
på länge, hon sof, och hon sof nästan hela tiden på
jernvägen, utom vid de stationer, der man skulle ut
och äta. Då vaknade hon med mycken ifver och
skyndade sig att komma ut.
Hedvig visste icke, huru uppmärksam hon skulle
visa sig emot henne. Hon glömde att sjelf äta och
dricka för att passa upp henne; hon svepte iii henne
i sj alarna som ett litet barn och tog af och på hennes
galoscher.
Det var Hedvig, som köpte biljett, skaffade vagn
och stadsbud, och frun bara betalade, men det gjorde
hon rundligt, och Hedvig resté som med trolleri,
tyckte hon.
Det var vår, då de kommo till Kiel, och då de
kommo till Heidelberg, var det sommar. Det var
södern, som på en gång slog henne till mötes.
Blommande fruktträd i massor utefter bergen,
lönnar, bokar, alla slag af praktfulla, mjuka, mäktiga
löfträd, och så slottet på höjden och floden i dalen,
och öfver det hela vårens första, fullkomliga glans. —
Här fick Hedvig första gången ett intryck af, hvad
denna jord kan bjuda på, huru rik och hänförande
naturen kan vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
