Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kofferten hade aldrig blifvit öppnad, så att det
var icke svårt att göra sig i ordning till hemresan,
och redan med nattåget vände Hedvig tillbaka och
reste norrut igen.
Hon sof icke, hon satt i ett hörn af kupén och
grubblade. Det var någonting liknande vrede, som
steg upp i henne emot hennes far. Hon trodde icke
riktigt att han var så sjuk, han brukade ju jämra sig
för det allra ringaste, och Hedvig hade nästan en
känsla af, att han hade skaffat sig denna sjukdom för
att hejda henne på vägen till lyckan. Hon grät icke,
hon sörjde knappt, hon var liksom tom och mörk
inuti, alla ljus hade på en gång slocknat för henne.
Då hon kom hem, fann hon verkligen sin far
allvarligt sjuk i reumatisk feber. Det var nästan ett
slags tröst för henne. Det var ändå alltså en sanning,
som hon hade måst uppoffra sig för, och så fick hon
samvetsagg, och det är alltid ett godt medel mot
hjertesorger. Hon hade ju bara tänkt på sig sjelf och
nästan varit ond på honom, der han låg sjuk och
ensam. Hon skötte honom också med outtröttlig ifver
och med brinnande böner om, att han måtte bli frisk.
Hon skulle ha känt det som sin egen skuld, om han
icke hade gått igenom det.
Och han kom sig verkligen, långsamt, framåt
vintern, men efter denna sjukdom var hans helsa
bruten. Han fick hjertfel, som gjorde honom nervösare
än någonsin och framkallade ångest och oro. Han
blef en mycket tröttsam menniska att umgås med,
och hans egoism, som han aldrig hade kämpat emot
i sina bättre dagar, kom nu riktigt i fullt flor. Han
lefde endast för att sköta sin helsa och fordrade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
