Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba svarade icke. Hon fortfor att ligga i samma
ställning.
»Ack, du olyckliga!» sade Hedvig igen.
Ebba såg hastigt upp. Hon hade icke gråtit. De
stora, tragiska ögonen sågo ut, som om de icke kunde
gråta längre.
»Så får du inte saga, Hedvig! Jag är inte olycklig
mer. Jag förstår det nu alltsammans.»
Hedvig såg frågande på henne.
»Ser du», hviskade Ebba, »jag var allt för lycklig.
Jag älskade honom allt för mycket. Det fans inte
plats till något annat än honom i mitt hjerta, — ocli
det fick inte vara så. Vi lefva inte här på jorden
för att endast älska en man.»
»Men han var visst så god och ädel», sade Hedvig.
»Han var nog lika god som han var vacker.»
»Ja, det var han», svarade Ebba och log, »och
derför vet jag också, att han har gått in till Gud.
Men, ser du, jag är inte så god, som jag skall vara.
Jag behöfver en lång tid för att få lof att komma
dit, der han är.»––––-
Det blef tyst en stund, och mörkret föll tätare
omkring dem.
»Hvarför skulle jag vara lycklig här på jorden»,
sade Ebba derpå sakta, som om hon talade för sig
sjelf. »Det fins ju så många som äro mycket bättre
än jag, som aldrig ha varit annat än olyckliga, —
och det är dem jag gerna vill hjelpa. Du kan tro, \
Hedvig, det är en stor lycka att kunna göra litet för 1
de olyckliga.»
»Men längtar du inte förskräckligt efter att dö?»
frågade Hedvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
