Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han som försvor sig.
Det var en gång en yngling som hette Walter.
Han hade bara lust till en sak, och det var att spela
fiol, men det gjorde han också bättre än alla andra/
Så satt han en dag i sin fars gård och stämde
fiolen, och så tänkte han:
»Nu ställer jag mig utanför min mors dörr och
där spelar jag så vackert och så blidt, att hon förstår
hur högt jag älskar henne.»
Och så började han spela allt det mjukaste och
bästa, han visste, af sitt hjärtas öfverflöd. Men då
öppnade en tjänstflicka dörren på glänt och hviskade:
»Ge dig genast i väg! Mor skall sofva!»
»Så dum jag var!» tänkte gossen. »Det kunde
jag väl ha förstått, att inte skulle jag hålla på att
spela när mor ska sofva.»
Så gick han bort till andra ändan af huset och
ställde sig utanför sin fars dörr.
»Nu ska jag spela så morskt och frimodigt,»
sade han till sig själf, »att far ska bli glad och
komma att tro på mig.» Och så började han med
de käckaste tag öfver fiolen, så det sjöng i väggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
