Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men genast öppnade en tjänare dörren till faderns
rum och sade:
»Gå din väg! Far skall arbeta.»
»Jaså!» sade gossen till sig själf. »Det borde ja g
väl ha tänkt, att inte går det an att spela när far
ska arbeta!» Och så gick han bort ifrån gården.
Han gick genom susande skogar och blommande
ängar, öfver höga berg och djupa, dalar, och så kom
han till en stor stad.
»Nu ska jag väl spela för dem här i staden, så
de kunna tänka sig allt det vackra, jag sett på vägen,»
sade han till sig själf och så ställde han sig vid ett
gathörn och spelade. Men alla som gingo förbi hade
så rasande brådt och inte alls tid att stanna och
lyssna till hans spel; slutligen kom en man med en
stor käpp och en silfverträns om hatten och lade
handen på hans. axel.
»Här får ingen spela på gatan sade han. »Sluta
genast upp, annars tar polisen dig!» — Ja, då fick
han ju sluta. Men så fick han veta, att det om kvällen
skulle bli stor fest på rådhuset och där skulle spelas
till dans. Då gick
han och bad att han också skulle
få spela med på sin fiol.
»Å ja, en mer eller mindre kan ju göra
detsamma,» svarade man honom, och så fick han lof att
vara med på kvällen.
Man hade prydt den stora rådhussalen så fint
med gröna kransar och röda pioner och fladdrande
band, och under taket svängde kronor af tunnband,
omvirade med löf, i hvilka hundra vaxljus strålade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
