Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast han började en visa, började ocks& alla skr&la
igen. D& lade han ner fiolen.
»Hvad behöfver ni spelman till?» sade han. »Ni
reder er ju allra bast utan» — och s& gick han.
»Ack s& dnm jag kunde vara att tro9 att bönder
och bondtöser skulle vilja höra p& mig!» sade han
till sig själf medan han vandrade ut i natten.
Nästa morgon kom han till stora hagar och ängar.
Där l&go fåren i solskenet och läto sig sommarens
blommor väl smaka, och Walter satte sig hos dem på
en stubbe.
»Människorna ä’ så konstiga,» tänkte han. »De
vilja inte höra på mitt spel. Nu ska jag spela för
er, snälla, tysta djur,» och så började han en liten
sakta och vänlig melodi på fiolen.
Men knappast hade han spelat litet, förrän fåren
började fara ikring, som om han skulle ha velat göra
dem något illa. De blängde med sina gröna ögon
och lyfte på öfverläppen, medan benen riktigt slogo
slint under dem af bara ångest
»Så’na får I ä’!» sade Walter och reste sig.
»Men hva ska I väl egentligen kunna vara annat?»
och så gick han.
»Jag tror att människor och djur ä’ lika dumma!»
sade han för sig själf. »Inte ska man vänta sig
något af dem. Men den vackra naturen! Det är
en annan sak! Alla I sköna, vajande björkar och
alla I sakta porlande källor! I skolen förstå mig.
Och nu bryr jag mig bara om att spela för er!»
Så började Walter spela de ljufvaste låtar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
