Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vippade i morgonluften. På de långa, smala benen
hade han nedhasade röda strumpor, och på fotterna
bar han långa, nedtrampade skor. Han gick raskt
framåt med en besynnerlig vårdslös gång, medan han
stack knäna framför sig, och höll hufvudet böjdt
öfver bröstet
Walter satt och tittade efter honom.
»Den där,» tänkte han, »är bestämdt en gammal
afdankad hofman, som en gång sett bättre dar. Na
ska jag göra ännu ett försök! Om han står stilla
och hör på mitt spel, så ska jag tro, att det ännu
finns något för mig här på jorden att göra, men går
han förbi utan att stanna — ja, då går jag och
hänger mig!»
Och så satte Walter fiolen under hakan ock
började spela. Han tog till det svåraste och
konstfärdigaste stycke, som han nånsin lärt sig. Det hade
dubbelgrepp och drillar och flög ibland upp på de
högsta toner, som kunna nås på fiolen.
»Nu ska jag göra mitt allra, allra bästa!» tänkte
han och samlade hela sin kraft Men medan han
spelade, sneglade han nedåt landsvägen för att se
om den främmande herrn skulle komma att gå förbi,
eller om han möjligtvis skulle bli stående och höra
på honom. Nu var han alldeles nära. Walters hjärta
slog högt, medan han arbetade med fiolen. Det såg
ut som om den främmande herrn ville gå raskt förbi»
men plötsligt stannade han, lade armarna i kors, lyfte
hufvudet och såg på spelmannen. Walter hade suttit
på dikeskanten och spelat Nu reste han sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
