Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängde sig in på hans hufvud och hans bröst, så
det svindlade för honom. Han höll sig fast i gräset
med båda händerna, där han satt, och då spelet
slutade på en hög drill, som darrade öfver hans hufvud
som ett blänkande svärd, kände han det som om han
skulle dö. Han satt likblek med båda händerna fulla
med afrifvet gräs och stirrade på den främmande.
»Tja! se så ska man spela!» sade denne i
upprymd ton.
»Man skall veta, hvilken makt som finns i den
här lilla tingesten!» och han svängde fiolen framför
sig. Han tycktes ha blifvit i riktigt godt humör af
att höra sig själf spela.
»Nu ska vi ta till något helt annat,» sade han
så. »Nu ska det bli kärlek af. Nu är du skön
jungfrun, som sitter där och glor i din jungfrubur,
och jag är en hjärtnupen ungersven, som ska spela
henne ut genom fönstret Hör nu på!»
Han började med att skrapa öfver alla strängar
medan han jamade och tjöt som en katt» men plötsligt
upphörde han, lade bågen så sakta som luft öfver
strängarna, och så började serenaden. Han spelade
på samma gång sången och ackompanjemanget och
något så ljuft och tjusande hade väl Walter aldrig
hört i hela sitt lif.
Det vaggade och snyftade i strängaspelet som
suckar från ett längtande, blödande hjärta, medan
sången sväfvade som brinnande böner, än sakta
hviskande, än stigande och svällande. Den slutade
med tre suckar, den ena saktare än den andra, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
