Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under armen, dog kappan öfyer axlarna och skyndade
ut i natten.
Det var en skon» kall månskensnatt Himlen var
ljus och stjärnströdd och månskenet flöt i strömmar
ofver jorden. Walter sprang allt hvad han kunde9
ty det var en ganska lång väg upp till Stenberget
Han såg sin långa skugga springa bredvid sig på
den hvita vägen. Nu kom han in i skogen, och
då han gått några timmar, såg han hur stjärnorna
började blekna. Det ljusnade i öster, och snart skulle
solen gå upp. Han skyndade då framåt med dubbel
fart och snart var han ute ur skogen och uppe på
vidderna. Han kunde redan se Stenberget rakt
framför sig. Rundt omkring bredde sig öppna fält med
kort gräs. Där brukade herdarna vakta sina
hjordar. I morgonrodnadem kunde han skönja hur det
rörde sig mellan de små buskarna. Det var de
ulliga ryggarna af fåren, som började vakna.
Då hörde Walter plötsligt en så egen melodi.
Först trodde han att det var en fågel, men nu
förstod han, att det var någon som blåste på flöjt
Så brådt han hade, fick han ändå lof att stanna
och lyssna.
Han tyckte det var den vackraste, enklaste
melodi, han nånsin hört Den lät som om
morgonstjärnan själf skulle ha sjungit den uppe i himlen,
så klar och lycklig tonade den här i ensamheten.
Den trängde helt in i Walters hjärta och fyllde
honom med en så ljus och stilla glädje, att tårarna
kommo honom i ögonen. Nu såg han hvarifrån tonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
