Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skeno som två flammor. Hans breda, mun upphörde
att le, och hans lilla, smala panna fick några djupa
veck mellan ögonbrynen, som kommo honom att se
så allvarlig och sorgsen ut
Den lille gossen gaf icke minsta akt på honom.
Han spelade i allt lugn på sin flöjt, och det klingade
så klart och lyckligt i-morgonluften dar uppe på
berget, medan det blef rödare och rödare på himlen.
Det var nästan som om flöjttonerna lockade solen
närmare och närmare.
Walter kände en sådan frid och lycka strömma
in i sin själ, att han rent glömde bort, att det var
hans eget lif som stod på spel. Uen då han såg
bort till den store spelmannen, ja, då fick han se
något så underbart Tårarna tillrade ur hans ögon
och föllo i tunga droppar ned mellan hans långa
fingrar.
»Du gråter!» ropade Walter. »Se, du gråter!
Nu har du ingen rätt öfver mig mera.»
»Jag gråter visst inte!» svarade den långe herrn
förargad och torkade fort bort tårarna med baksidan
af handen. »Men man får en så otäck snufva här
uppe i morgondimmorna. Jag är inte van att vara
så tidigt ute.»
»Visst gråter du!» ropade den lille gossen. »Men
hvar för gråter du?»
»Din satans unge!» ropade den långe herrn och
reste sig. »Hvarför skulle du komma och blanda
bort korten för mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
