Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han ligger i grafven,» sade moster Kajsa. »Det
är honom jag hälsar på om lördagskvällarna.»
»Har du haft en fästman?» sade Erik. »Har
du verkligen en gång varit ung?» Han stod och
stirrade på gumman.
»Ja, och vacker med,» sade moster Kajsa och
skrattade. »De kallade mig Vackra Kajsa9, liksom
de nu säger Vackra Barbro’, — och han, som
ligger i grafven, han tyckte, att jag var den vackraste
i världen. Nå, vill du ha ringen?»
»Kära älskade lilla moster Kajsa!» sade Erik
och rent af tog henne i famn.
»Uen hvad skall jag göra for dig igen för allt
hvad du har gjort för mig?» frågade Erik. »Jag
känner, att jag behöfver göra något för dig.»
»Du kan ju hjälpa mig att bära vattenkannan
om lördagskvällarna,» sade moster Kajsa. »Den är
snart för tung för mig, och så länge jag lefver,
skall jag hvar lördagsafton upp och vattna grafven.»
Så fick Erik ringen, och så fick han Barbro,
och alla, som sågo dem komma gående, sade, att
ett vackrare par hade man i mannaminne icke sett.
Så blef Erik en rik man med gård och tjänare,
med hästar och kor. Men i alla väder, från den
dag gräset började spira, till dess det vissnade, gick
han hvarje lördagsafton till moster Kajsas hus, tog
henne under armen och fyllde hennes vattenkanna,
och så sade han:
»Kom nu, lilla vackra moster Kajsa, så gå vi
upp och vattna grafven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
