Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande hastighet, och i det den for fram skrek den
högt äf glädje.
»Vii! Vii! Ser ni, hur jag kan flyga! Ingen kan
flyga som jag!»
Och trollsländan såg den ila l&ngt förbi sig ett
ögonblick.
»Vii! Vii!» sjöng svalan. »Jag skalle tro det
är roligii att lefva, för den, som kan flyga!
När man vet, att man kan flyga, s& kan man
inte sitta stilla. Det är som om någon sköt en
bort från fotfästet och ut i luften. Och så
spänner jag vingarna som två spetsiga segel, och så
tar jag sats, och så kastar jag mig hufvudstupa ut
i luften och hvirflar åstad. Allting är bara luft
* • 1
och ljus och skinande sol, och om jag ville flyga
till världens ände, kan jag få det... Än ned öfver
böljorna, så att det känns skönt svalt på vingarna,
och än högt upp i luften, högre, högre! fortare,
fortare! Jag känner det, som om jag skulle spricka
af glädje, så att jag är tvungen, att sikrika: vii!
— vii!»... och så försvann svalan öfver sjön.
Men inne bakom björkträden rasslade det så
underligt.
Där, genom skogens djupaste ensamhet, voro
telegraftrådarna spanda. De lyste som strängar på
en guldharpa i solskenet, och genom strängarna gick
en underlig susning.
»Vi kunna flyga, vi,» hviskade det i strängarna,
»lättare än någon trollslända, snabbare än någon
svala. Vi flyga med tankar och ord till jordens mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
