Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppe kretsar jag i stora, allvarsamma ringar och
ser ned på den lilla löjliga jorden.
Jag kan nog flyga fort, när det gäller. Ingen
har starkare vingar än jag, och ingen kan nå mig i
flykten* Men jag älskar mera att hvila i luften, att
hålla mig stilla med min stora kraft och så stiga
— alltjämt högre och högre I Ingen kan flyga som
jagi» och ömen försvann i ljuset som en sten
försvinner i hafvet–
Men högt uppe öfver örnen sväfvade en hvit sky.
Den lyste i solen så hvit som snön på bergen.
»Flyga b tonade det från den lysande skyn. »Alltid
flyga! Aldrig hvila på någon klippa eller ångot,
som hör jorden till!... Att lefva, det är att flyga,
sväfva här uppe i det oändliga blå! Jag har inga
vingar, och jag rör mig icke, men en makt som
jag icke känner, drifver mig att flyga, och då glider
jag öfver himlen i ständigt växlande ljus och skugga.
Alla ni små stackars fåglar! Ni måste dö och
falla till jorden. Till och med du, du kungliga öm,
skall en gång sänka dina vingar och dö på din
klippa.
Jag dör aldrig! Jag fruktar ingenting! Jag
flyger och flyger, till dess jag flyger in och
upplöser mig i luften och ljuset!» — och så försvann
skyn bakom berget.
Men nere vid stranden af sjön, utanför ett hus,
stod en liten gosse i trädgården bland de blommande
äppelträden.
Han stod länge och såg upp genom de hvita
5. — Nyblom, Sagor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
