Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA NYBLOM
i
kom, gick hon med ullen, hon hade spunnit; till
backen lör att tvätta den ren.
Hon var nu sexton är gammal och en läng
och vacker flicka.
Då hände det en vårdag, att hon gick till
backen med sm ull. Hon låg på knä i gräset; böjd
öfver vattnet, som med brusande fart sköljde öfver
hennes händer och störtade ned mot lallen.
Det säg ut som om alla vågor hade så brådt
att komma nedför berget och ut mot slätten.
Violanta låg stilla och såg på de hvita, skummande
vattnet, och så frågade hon:
»Hvart skyndar du dig bort, du brusande bäck?»
Då ropade bäcken högt:
»Till hafvets vilda vågor! Till hafvets vilda
vägor!» och stormade vidare.
Bakom Violanta stod ett blommande
körsbärsträd.
Då vinden sväfvade öfver dess krona,
skakades ett helt snöfall af hvita blommor ned i bäcken
och flöt bort med strömmen.
»Hvart flyta ni hän? Hvart flyta ni hän, ni
fina, hvita blommor?» frågade Violanta, då hon sig
blommorna hvirfla bort
»Till hafvets vilda vågor! Till hafvets vilda
vågor!» svarade körsbärsblommorna och försvunno
öfver sluttningen.
När det blåste uppe på fjällåsen, kunde man
se, huru den blå randen vid horisonten blef
mörkare och mörkare och till sist hotande svartblå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
