Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad är det svarta där, långt borta?» frågade
Violanta modern.
»Det är hafvets vilda vågor!» svarade modern.
Så gick sommaren, och mor och barn lefde ett
lyckligt lif tillsammana där uppe i det lilla huset
på fjällåsen.
Alla de vilda rosorna voro utblommade, och
körsbären började mogna.
En dag sutto Fridolf och Violanta tillsammans
under körsbärsträdet vid bäcken.
»Hör du, syster,» sade gossen, »tror du, att det
finns något vackrare ställe på jorden än här?»
»Det kan jag inte svara på,» svarade Violanta.
»Jag har ju aldrig sett hur det ser ut på andra
ställen.»
»Men så finns det i alla fäll inga på hela
jorden, som äro så lyckliga som vi!» sade Fridolf.
»Ja hvem kan veta det!» svarade Violanta. »Vi
veta ju inte, hur andra ha det!»
»Men hvar dag hos oss är lycklig,» invände
Fridolf, »och alla dagar likna hvarandra här.»
»Ja, alla dagar likna hvarandra här,» sade
Violanta och suckade.
I detsamma föllo några mogna körsbär ned från
trädet i bäcken och sköljdes bort med strömmen.
»Hvart segla ni hän? Hvart segla ni hän?»
ropade Violanta.
»Till hafvets vilda vågor! Till hafvets vilda
vågor!» svarade bären och försvunno som två
bloddroppar i strömmen.
6. — Nyblom, Sagor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
