Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Violanta reste sig och sig ut öfver det vida
landet under henne.
Det blåste öfver slätten, och längst mot
horisonten mörknade den blå strimman.
»Hafvets vilda vågor! Hafvets vilda vågor!» sade
Violanta sakta. »Till dem vill jag också gå!»
Fridolf skrattade.
»Du går inte från mor och mig och från vårt
kära lilla hem här uppe bland körsbärsträden,»
sade han.
Violanta svarade icke, men Fridolf såg, att det
var något hon funderade på.
Hon började bli så underligt tyst och satt helst
ensam vid bäcken och såg ut öfver det vida landet
vid hennes fotter.
En morgon, då modern och Fridolf vaknade,
var Violanta borta.
De sökte henne Öfverallt, de väntade från
morgon till middag och från middag till afton, men
hon kom icke.
Då gick modern till bäcken och frågade den:
»Kan du säga mig, du brusande bäck, hvem
som har lockat bort min flicka?»
»Hafvets vilda vågor! Hafvets vilda vågor!»
sjöng bäcken och skummade vidare.
Då såg modem upp i körsbärsträdet och
frågade:
»Kommer hon aldrig tillbaka? Kommer aldrig
mitt barn igen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
