Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D& skakade körsbärsträdet sin krona och
hvi-skade:
»Hafvets vilda vågor! Hafvets vilda vågor!»
Men då gräto modern och Fridolf, ty de kände
med sig, att de aldrig skulle se Violanta mera.
*
Tidigt en klar höstmorgon hade Violanta vaknat.
Hon steg upp och smög sig på bara fotter ut
ur huset, och först då hon var utanför tog hon på
sig skorna.
Hon band en röd och hvit bomullshalsduk kring
hufvudet för att icke solen skulle bränna henne för
mycket, och så började hon springa.
Hon följde bäckens fall från den ena
klipp-afsatsen till den andra, till dess hon nådde dalen.
Där flöt bäcken långsammare fram i många
sling-ringar och krumbukter, som om den nu riktigt ville
se sig omkring, och på båda sidor om den stodo
långa rader af pilar och albuskar för att se på,
huru fort den kunde springa. Den sorlade och
skrattade och sprutade vatten öfver de blå
förgät-mig-ejerna, men den skyndade sig alltjämt vidare.
Småningom växte den i djup och bredd och
strömmade nu som en bred å genom den tysta, mörka
skogen* där de höga träden susade öfver den.
Violanta sprang alltjämt bredvid den.
»Jag följer den,» länkte hon. »Jag följer den,
hvart den går! Då qkall jag väl till sist nå dem,
hafvets vilda vågor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nhsagor/1/0083.html
