Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon tänkte, att en sädan vanskap som hans
nog icke, var så lätt att försmå. Han kunde arbeta
som få och spela som ingen, och nog visste hon,
att han hade ett hjärta, som man kunde, lita på,
men hon. kunde ändå icke så där med detsamma
riktigt veta, hvad hem ville.
Så bad hon honom komma tidigt nästa,
morgon till samma plats, där de nu sutto, så skulle hon
säga honom sina tankar, och därmed måste han låta
sig nöja.
Tidigt nästa morgon, innan solen ännu var uppe,
gick Violanta ned till den gröna planen vid floden.
Luften var frisk och lätt. Balsampopplarna
doftade, gräs och buskar stodo i vårens första grönska,
och häggbuskama hängde med sina hvita blommor
ända ut öfver det hvita skummet i fallet.
Bofinkar och svalor sjöngo och skreko i
munnen på hvarandra af jublande fröjd, och ute i
floden rasade vågorna. Hvirflande och sprutande
störtade de öfver fallet och ilade bort i stormande fart.
Violanta böjde sig så djupt ned öfver vågorna,
att skummet sprutade henne i ansiktet.
»Hvart skynda ni er hän?» hviskade hon.
»Hvart skynda ni er hän?»
»Till hafvets vilda vågor 1 Till hafvets vilda
vågor I» svarade floden och stormade vidare.
»Ack ja!» sade Violanta högt och bredde ut
armarna. »Hafvets vilda vågor! — Dit följer jag
också med!»
Och så band hon sin halsduk fast kring håret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
