Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt i naturen ville hon se och känna, allt ville hon
nå och taga.
Men så hade hon en dag vandrat högt upp på
ett berg, och ute på branten af en klippa hade
hon fått syn på en liten blomma, som hon aldrig
sett förr. Den hade den vackraste form och var
lysande blå. »Blå som ädelstenen i min ring,» sade
hon. Den växte så långt ut öfver afgrunden, att
hon genast hade förstått, att den skulle bli svår
att nå, men hon kunde icke vända sina ögon från
den, och hennes hjärta slog högt af längtan att
få plocka den.
Så kröp hon försiktigt på händer och fötter
ut mot afgrunden för att bryta blomman. Redan
var hon den så nära, att hon sträckte ut handen
för att taga den, men då gled hennes fot, och hon
föll — icke ned i afgrunden, men långt ned utför
berget, och där blef hon liggande afdomnad i ett
stenrös.
Då hon åter kom till medvetande, fann hon
sig liggande med bruten höft
»Och nu,» sade hon mildt »nu kan jag inte
ens plocka blommorna i min egen trädgård.»
»Men du, flicka,» fortfor hon, »du, som är ung
och frisk, du kan stiga upp till de höjder jag inte
kan nå och tränga in i de skogsdjup, där jag aldrig
har varit och du skall hämta mig de doldaste
blommor och de lättaste fjärilar och skaffa mig stenar
och kristaller från bergen, och sedan skall jag
berätta dig de underbaraste ting om dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
