Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du anar inte de hemligheter, aom st&
skrii-na med guldskrift i den minsta lilla sten, och hvar
enda blomma har sitt eget ord att saga.»
Violanta lyssnade till den sköna damens ord.
Hennes röst var s& mild och hennes ögon så
strålande, och rundt om hennes hviloplats doftade
violerna så ljufligtw
»Ja,» sade Violanta. »Jag vill stanna här hos
dig! Här är godt att vara! Men hvad skall jag
kalla dig?» fortfor hon. »Jag vet ju inte ditt namn!»
»Kalla mig Penserosa,» svarade den okända.
»Jag har glömt mitt namn!»
Så kom Violan^i i tjänst hos den sköna
Penserosa, men där fick hon icke lof att behålla sin
grofva arbetsdräkt från kvarnen. Hon fick en lätt,
kort klänning, sandaler på fotterna och en tunn
slöja öfver håret. Ingenting skulle tynga henne,
så att hon obehindradt skulle kunna klättra upp
på bergen och tränga in i skogarna.
Och allt, hvad hon fann på sin vandring, måste
hon föra hem till Penserosa. Hon satte sig då till
hälften upp på sin hvilobädd under kastanjerna,
kastade tillbaka den violetta slöjan från pannan och
lät Violanta knäböja vid sin sida på gräset, och så
började hon med strålande ögon berätta Violanta
om allt hon hade funnit.
Det var som om de blommor hon plockat, och
som redan började vissna, åter blefvo friska och
berättade om det ställe, där de vuxit, och om allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
