Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor och mogna bär frän angarn* och skogarna till
henne.
D& gick en afton en isande kall bris öfver
floden, och de första vissna bladen kommo hvirflande
ned fr&n kastanjeträdet.
»Ack t» sade Penserosa och sackade. »Det var
vinterns första hälsning. Nu jagar den oss snart
härifrån.
Nu flyga storkarna och svalorna och änderna
bort!» fortfor hon och såg upp mot skyarna, »men
du, Violanta, du stannar väl hos mig alltid.
Lof-var du det?»
»Alltid! — det är ett svårt ord!» svarade
Violanta. »Jag lofvar ingenting!»
»Däri gör du rätt!» sade hennes härskarinna
och såg allvarlig ui »Ty du skulle inte hålla det!»
Violanta blef röd i ansiktet; ty nog kan man
säga sig själf, hurudan man är, men icke tycker
man om att höra andra säga det.
»Hvarför tror du inte, att jag skulle hålla ord?»
frågade Violanta.
»Det ser jag på dina ögon,» svarade hennes
härskarinna och såg henne djupt i ögonen.
»Därinne gå alla hafvets vilda vågor!»
»Hafvets vilda vågor! Hafvets vilda vågor!»
sjöng det i skogen öfver hennes hufvud.
»Hafvets vilda vågor! Hafvets vilda vågor!»
brusade det i floden under hennes fötter.
»Ack ja!» suckade Violanta sakta. »Hafvets vilda
vågor f Det ar ändå dem, jag längtar till! Kunde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
