Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ut ur pojken, och sä slog han honom, med
linjalen s& att det sved.
Gubben Lars frågade till och med prästen, och
han yar icke säker på, om icke arfsynden själf dref
sitt spel med i saken och lofvade att varna därför;
och i nästa predikan han höll, som var så lång som
från jul och till midsommar, och så galant afdelad i
tre lika långa delar, gaf han en och annan vink om att
hvad som icke är till gagn för en själf eller ens nästa,
och hvad som icke liknar något man har känt förut,
är det bäst att akta sig för som för spöken.
Men den, som var Fidelunkans värsta ovän, det
var skolmamsellen. Det var en folkskolelärarinna,
som nu aflöste den gamle skolmästaren, och det
var en mamsell med ben i näsan och benan på sned,
må ni tro!
Och så hon kunde se’n!
Hon lärde barnen att tänka efter ljudmetoden,
och hon kunde slå upp i almanackan och finna
regler för allt hvad man skall tro och göra.
»Hvad är det med din fidelunka?» frågade hon
gossen och såg skarpt på honom. »Hvad hör den
till för en art af instrument? Är det ett
konstinstrument eller ett folkinstrument? Hvad innehåller den
och hvad kan den åstadkomma? Låt mig bara få se
den, så skall jag förklara den för dig.»
Men gossen svarade icke alls. Han stirrade
henne stint in i ögonen, bet ihop läpparna och
hviss-lade helt sakta den gladaste melodi på sin
fide-lunka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
