Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är en envis best» eller också är du inte
riktig,» sade lärarinnan, och det blef snart det vanliga
talet, att gossen icke var riktig.
Men di grät modern och sade, att om det s&
var det sista ord hon skulle säga, så var det det,
att hennes Fidelunka-pojke var »riktig».
Emellertid brydde sig icke gossen om, hvad
de sade om honom, eller han försökte att icke bry
sig om det.
Ibland såg han verkligen så sorgsen och
olycklig ut, att det kunde göra en riktigt ondt om
honom.
Ibland blef han så arg och ond, att ingen
vågade komma nära honom, och så kunde han åter
se ut, som om han bara satt och gapskrattade åt
dem allesammans.
Men flere och flere nyheter hittade han på med
sin fidelunka. Allt hvad han såg och hörde
stoppade han in i den, och om allting kunde sedan
fidelunkan sjunga.
Först var det trastarna i talltopparna, och
bäcken, som kom ned från berget. De bodde alltid
i fidelunkan. Så kom natten och mörkret dit, och
så ville gossen försöka, om han icke kunde få
stjärnorna in i den; åtminstone ett par af de små.
Och då han en afton satt och spelade för sig
själf, medan modern kokade gröt, såg hon upp och
sade: »Hvad det där var mildt och stjärnklart!»
Och så ville han ha modems vänliga ögon och
faderns stränga ord in i fidelunkan, och han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
