Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns n&got »folkligt». Och skollärarinnan kom
rasande och sade .dem, att hon hade två alldeles
utmärkta spelmän att låta dem hora. Den ena var
den gamle skolmästaren, bondemannen, som spelade
på sin fiol med tre strängar. Det var så falt och
falskt som möjligt, men det var just det, som var
det fina. Den andra var Per skräddare; han var den,
som spelade allt som »låg i luften». Han hade en
klarinett, som skrek och gnällde h var enda visa,
som var på modet, och när han spelade: »Der vän,
som kommt», kunde man säga, att haa anslog rätta
strängen i folkets bröst.
Fidelunkan nämnde hon icke ens. Hvem
gitter tala om ¿varje struntpojke, som springar kring
knutarna och hvisslar.
Och så skref .den ena af herrarna en lång
historia om skolmästaren: ¿>den hjärtlige gamle
fiolspelaren», och den pidre skref om Per skräddare:
»nutidens och folkets man» — men ingen af dem
brydde sig det minsta om Fidelunkan. Han vallade
just då kor ,uppe i fjället, och spelade för alla de
hvita fåglarna vid ^fallet.
Om man bara hade låtit honom vara i fred«
men då hösten kom, började åter alla människor
att käxa på honom.
Prästen förmanade, skolläraren bannade,
folkskollärarinnan hånade, fadern grälade, flickorna
skrattade. Bara han kom gående, den stackars
gossen, ropade alla: »Se, där kommer den token med
sin fidelunka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
