Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt emellan&t gaf han dem ett rapp. D& spratt han
upp och lyssnade. Det var förskräckligt» hvad det
skrek utanför! Det lät* som om alla de gossar,
han hade pryglat och örfQat i hela sitt lif, hade
stämt möte och ¿ra vrålade under hans fönster. Han
hade knipit många både gula och blå, och
Fide-lunkan brukade han dra vid örat tvärs öfver golfvet
och så ge honom med linjalen. Nu var det som
om hundra gossars jämmerrop och ilska piskade på
rutorna.
Skolmästaren slog igen boken och skakade
sömnen af sig.
»Det kan vara nog för i dag, gossar!» sade han.
»Det är ju ett sådant Herrans väder, att ingen
kan höra ett ljud,» — och så lät han gossarna
springa.
Uen Fidelunkan var redan långt borta, inne
i byn, gömd under värdshussalens fönster,
innanför hvilket Per skräddare spelade till dans på sin
gnällande klarinett.
Det var just: »Der vän, som kommt», som han
med gälla toner afblåste, då fidelunkan tog upp
andra stämman på pin fidelunka.
Han spelade också: »Der vän, som kommt», men
hela tiden en half ton bredvid. Lika tydligt och
klart, som skräddaren ppelade melodien, lika
tydligt följde Fidelunkan en half ton under, hängande sig
så fast, som om han hade tag med båda händer.
Skräddaren hörde, hur .underligt klarinetten lat.
Han blef rödare och rödare i ansiktet, ögonen lyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
