Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na lät gossen fidelunkan spraka.
Den stormade och dansade, jublade och
hvirf-lade i ett sädant raseri af toner, att lärarinnan
omöjligt kunde sitta stilla.
»Nej, detta skall undersökas!» ropade hon och
rasade ut genom dörren.
Hon s&g just Fidelunkans ena ben, då han
försvann in i skogen — och hon efter.
Det blåste hårdare och hårdare; det blåste upp
till storm.
Fidelunkan spelade med full musik bakom en
buske, och mamsellen jagade dit bort. Då var han
långt borta bakom ett träd och blåste tre klingande
hornsignaler. Som en hvirfvelvind var hon efter.
Men han var rask på foten och nu hörde hon
långt, långt borta fidelunkan klinga som en kontrabas.
Andlös rusade hon fram öfver visset löf och
af-brutna grenar, föll öfver stenar och plaskade ned
i bäckarna — men fidelunkan ljöd mer och mer på
afstånd, och nu försvann den i fjärran som en
klingande "violinton, som mamsellen i alla fall aldrig
skulle nå.
Hon satt på marken och gned sina stötta knän,
och så traskade hon hem för att sluta sin uppsats
om folkmusiken.
Då Fidelunkan den kvällen kom in till sina
föräldrar, var hati vid godt lynne. Hans kinder
blossade, och han log med strålande ögon.
»Hvarför är du så glad?» frågade modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
