Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i aadeln och jagade hästen rundt om torget.
Än stod han på hufrudet och än på benen, och än
hängde han bara fast på hästryggen med hälarna»
och lät hufvudet hänga ned, medan han slog med
sina hvita ärmar som en gås med vingarna.
Alla människor samlade sig för att se clownen
göra konster på hästen, men Per spände upp sitt
kinesiska parasoll och gick stolt ut i solskenet.
O! hvad han var lycklig!
Kunde han någonsin ha tänkt sig, att bli så
lycklig? Han kunde ju icke en gång ha önskat
en sådan lycka, ty han hade ju aldrig anat, att
något så vackert fanns att få på denna jord. Och
så bra* att just nu ha ett parasoll, då solen
började skina! Det var något annat, än att sitta och
hänga på en hästrygg utan att ha skydd, hvarken
för regn eller hetta!
I tre dagar lyste solen, och i tre dagar
spat-serade Per utefter landsvägen med sitt parasoll
upp-spändt.
Men redan andra dagen började han bli trött
på parasollet. Det var så besvärligt att alltid gå
och hålla i det, och så länge han skulle gå och
släpa på det, hade han ju ingen hand fri till arbete.
Och så började det reta honom att se på den
där prinsessan med hufvudet bakvändt och de tre
abborrarna, som flögo i luften, kväljde honom. Det
var ju icke likt någonting, att abborrar flögo i
luften — och ju längre han gick på landsvägen, deds
mer^sk missmodig blef han.
9. — Nyblom, Sagor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
