Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den slog mattare och mattare med stjärten,
och gjorde till sist blott då och då några små
krampaktiga ryck. Dess vattenblå ögon slöto sig
till hälften och såg ut, som om de skalle slockna,
och den låg med öppen man, hvarur hafsvattnet
rann at och sipprade utefter golfvet.
Vifvan ville bort och leka med den, men
fadern sade åter:
»Låt strunten ligga! Den dör snart!»
Men hustrun tyckte ändå, att det var synd om
den. Hälften af den liknade i alla fall ett litet
barn; och så tog hon den i sitt förkläde och bar ut
den och gick med den upp på berget. Där fanns en
liten sjö mellan björkhagen och tallskogen, en liten
mörk skogssjö, omgifven af branta klippor och träd,
som släpade grenarna i vattnet.
I denna sjö släppte hon hafsungen, och se!
knappt märkte den, att den hade vatten under
stjärten, förrän den kilade ned mot djupet som en fisk
och försvann på botten.
»En vattentår kan man väl unna kräket,» sade
fiskarhustrun till sin man, då hon kom hem. »Och
när vi vilja, kunna vi ju gå och se på dem.»
Och så tänkte de icke vidare på det. Men
på kvällen, när fiskaren var ute för att lägga sina
nät» fick han se något underligt stiga upp ur hafvet
i månskenet
Han trodde först att det var tång, som flöt,
men så tänkte han: »Nej, det är ju ruskpricken!»
Men det var icke ruskpricken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
