Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fångade troUaländor med långa gröna vingar och
gaf henne.
Det fanns mycket, som Babblan var rädd for.
Han var förskräckligt rädd för månen och
stjärnorna, då han aldrig hade varit ofvanför hafsytan
förr än den dag, han blef fångad i
strömmings-nätet, och han var rädd för att de speglade sig i
sjön. Fåglarna var han också rädd för och dök
under vattnet, när de flögo förbi.
Men Vifvan var han icke rädd för. När hon
kom, låg han ofta och väntade vid stranden och
hade krupit så långt upp han kunde komma, och
när hon satte sig i gräset eller på den flata
stenen, plaskade han tätt intill henne, lade sitt
huf-vud i hennes knä och såg på henne, medan han
drog munnen till ett bredt leende.
»Bubblan! Min Bubbla!» sade hon och klappade
honom på hufvudet.
Länge trodde Vifvan, att Bubblan var döfstum,
ty han sade aldrig ett ord, han bara såg vänlig
ut och slog kullerbyttor. Men så plötsligt en dag
öppnade han sin breda mun och sade: »Vifvan!»
— det lät mest, som när en groda kraxar.
Och så började han lära sig människors språk.
Han kunde snart säga både »namnam» och »tack»
och »vackert väder», och andra liknande nyttiga och
förståndiga saker, men han talade aldrig mycket,
utan lyssnade helst till hvad Vifvan hade att säga
honom.
De lekte så bra tillsammans, och när fiskar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
