Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade gjort sig en flöjt af en lång rad
med rör, sammanbundna med vass, och på den
spelade han så underliga melodier. Det lät som när
vindarna sväfva genom vassen» eom när böljorna
sucka vid stranden, och det kunde också ljuda så
gladt och klingande, som när solljuset hoppar på
vattenytan.
Vifvan hade den allra sötaste röst, och hon
kunde joddla och tralla, göra lustiga drillar och hopp,
och hon kunde lika många visor som det fanns
dagar i sommaren, och medan hon satt på stenen
och sjöng, låg Bubblan i vattnet vid hennes fotter
och spelade på sin flöjt.
Han hade nu lärt sig människornas språk, men
han talade aldrig med någon annan än med Vifvan,
och hon kunde endast goda och vänliga ord.
»Vet du,» sade hon en dag till Bubblan, »att
när du har varit här i sex år, har min far lofvat
din far, att kasta dig ned i hafvet igen, hvarifrån
du har kommit.»
»Jag bryr mig inte om hafvet;» sade Bubblan.
»Jag vill alltid stanna här, i vår egen sjö, och
aldrig, aldrig skiljas från min Vifva.»
»Det måste döck ske!,» sade Vifvan. »Om inte
dina föräldrar i% dig igen, kommer stor olycka
öfver min fjar. Han har gifvit sitt ordi, och det
mfcte han hålla.»
»Men du följer med!» sade Bubblan och tog
med båda händerna om Vifvans långa guldhår.
»Inte sant! Du hoppar i hafvet efter mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
