Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du lilla dumma Bubbla 1» sade Vifvan. »I
haf-vet kunna vi, människobarn, inte lefva. Vi sjunka
till botten och dö, vi, som blott ha två ben och inte
en sådan simstjärt som hafsungarna.»
»Jag bryr mig inte ett dugg om min simstjärt,»
sade Bubblan och såg bedröfvad på den. »Jag ville
mycket hellre ha två små fotter som du har, och
springa omkring med dig i hagen och plocka nötter.»
Emellertid närmade sig den dag, då fiskaren
hade lofvat, att kasta Bubblan tillbaka i hafvet
Det hade under dessa sex år gått fiskaren väl.
Hvarje morgon fann han sina nät fulla af
strömming, och när det blåste hårdt, flöt hans båt lätt
som ett spån öfver vågorna, som liksom nego och
banade väg för den. Han förstod nog, hvem han
hade att tacka för allt detta, och så tänkte han, att
det kunde vara osäkert, huruvida hafsmannen
alltjämt skulle vilja bry sig om honom, när han väl
hade fått sin son tillbaka.
Han talade därom med sin hustru, och hon sade:
»Du är dum, om du kastar hafsungen ut på djupet.
Ser du inte, hvilken makt vi ha öfver dem där
nere, så länge de veta, att han är i vårt våld.
Nej du, låt dem vänta! Ens löften till så’nt folk
behöfver man inte ta så noga.»
Och så beslöt fiskaren, att han skulle behålla
Bubblan ännu en tid.
På aftonen precis sex år sedan den kväll fiskaren
talat med hafsfolket var det härligaste månsken.
Hafvet var spegelblankt, och då fiskaren lade
10. — Nyblom, Sagor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
