Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömde, att hon var förbjuden att gå ned till
stranden» utan sprang: så fort hon kunde.
Då hon hade kommit alldeles intill hafvet; gick
hon ut på en lång xad flata stenar, som lågo i
vattnet, och från den allra yttersta ropade hon:
»Hafsman! Hafsman! Bubblefar, kom!» Då hon
hade ropat tre gånger, började det bubbla så underligt
i hafvet; och upp från djupet steg hafsmannen med
tång i håret och musselskal i skägget
Då han fick se Vifvan, som stod och lyste i
solskenet med sitt långa gullhår, skrattade han och
visade alla sina stora tänder.
»Bubblan ber att få snäckor, af dem, som växa
på hafsbotten, af de stora, af de röda, af dem,
som kunna brusa och susa och säga: Schy, scho —
hela hafvet stormar!» ropade Vifvan.
Då nickade hafsmannen långsamt och plumsade
åter ner i djupet, men en stund därpå kom han
upp igen och hade båda händerna fulla af stora,
rosenröda snäckor, som sågo ut som de godaste
frukter.
»Schy — scho — scha — schuu,» sade han
och räckte ena handen mot Vifvan, medan han så
vänligt visade tänderna.
Vifvan sträckte ifrigt sina händer efter dem,
men i detsamma kastade hafsmannen alla snäckorna
i hafvet, så att de föllo som en regnskur öfver
vattnet, och i ett nu hade han gripit Vifvan om
lif-vet och höll henne fast
Hon skrek allt hvad hon kunde, men han anda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
