Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hela sjön att trätta sig i Mop det var ooks&
alltsammans.
Fiskaren och hans hustru sade honom visserligen
ett par ord, när de kommo for att halsa på
honom, men de kunde hvarken leka med honom eller
sjunga för honom, och, framför allt de brydde sig
egentligen icke det minsta om honom, utan tittade
endast till honom, därför att de voro rädda för
hafs-mannen.
Det var något annat, då Bubblan hade sin egen,
kära Vifva till lekkamrat Hon älskade honom,
som om han hade varit hennes egen bror, och
delade sorg och glädje med honom, och så var
hon så vacker att se på! Fiskargumman var icke
alls vacker. Hon var så mager och torr som en
gammal sill, och så luktade hon alltid strömming.
För hvarje år, som gick, blef Bubblan
allvarligare. Han växte mer och mer — och fiskstjärten
växte förstås också — och han blef lång och mager,
fick långt, svart hår och sådana sorgsna mörkblå
ögon. Han låg för det mesta nära stranden och
spelade på sin flöjt alla de melodier, han hört Vifvan
sjunga, och ännu flera, som han själf hittade på;
eller också låg han och tittade upp i trädtopparna
och såg björkarna vifta och granarna susa och
asparn^ darra. Träden i skogen voro hans bästa
vänner.
»Hvad hon skall längta efter er alla, ni vackra
träd!» sade han till sig själf. »Stackars lilla
Vifvan där nere i det stora, kalla hafvet, där det hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
