Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar dag frågade hon bara:
»Kommer inte Bubblan snart?» och eå måste
de ju slutligen saga henne, att hon gjorde bäst i
att glömma honom, ty nu skulle viset hafsfolket
näppeligen släppa honom mera.
Då blefvo Vifvans ögon mörka, och hon hvarken
sjöng eller skrattade mera.
Hon satt endast och grubblade på, huru hon åter
skulle kunna få se sin barndomsvän.
Till hafsstranden fick hon icke gå, ty fiskaren
lefde i en ständig ångest» att (hafsfolket åter skulle
tia henne* och hon visste också nu, att på
hafs-botten kan intet människobarn lefva, som icke
hafs-mannen själf har andats på. Hon ville helst ha
Bubblan upp till sig på jorden.
Och Bubblan själf! Ja, han itänkte aldrig på
annat. Han simmade omkring som en skugga nere
på hafsbotten och hade aldrig ro, hvarken dag eller
natt. Det plågade honom, att det ständigt blänkte
till och strålade i hafvQt, och den eviga musiken
där nere gjorde honom så orolig och sjuk att han
ofta borrade sig ända ned i botten för att slippa
höra den.
Han tänkte på tystnaden uppe vid den lilla
skogssjön, på björkdoften och de vtarma ångorna
från grtanskogen. Han slöt ögonen för alla de blå
böljorala» som susade så lockande omkring honom
och tankte på nyponbuskarna, som nu stodo fulla
af rosor, och smiultronbacken, där nu Vifvan gick
11. — Nyblom, Sagor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
