Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och plockade bär, och han grät aå aal ta tårar,
som endfcst en h&fagosse kan gråta.
In till stranden fick han aldrig dimma, men
ibland fick han tillåtelse, att stiga upp öfver
vattenytan och ae emot land. Och då kände han ligga
timtals i solskenet och stirra in mot skogen« dar
han kände den höga granen, aom sköt upp öfrer
de andra.
»Dar biakom ligger min egen, älskade sjö!»
suc-kiade han. »Och där g&r Vifvan epsam, ensam!»
Och Vifvan satt nästan alltid uppe vid sjön.
Då hon icke fick gå ned till hafvet, ville hon icke
se det. Hon längtade efter hafvet så att det
brände i bröstet på henne, och hvfcrje andetag hon tog
viar henne en plåga.
»Om jag ändå hade Bubblan här!» suckade hon.
»Så skulle vi tala om hafvet och om allt det
underbara där nere, och — hvem vet — kanske kunde
hon en d&g få veta hemligheten, huru han skulle
kunna föra mig lefvande ned på djupet.»
Hon lät smultronen stå utan att äta dem och
lät blommorna vissna utan att plocka dem.
Hon brydde sig icke om någonting.
Ibland stod hon uppe på backen och såg ut
öfver sfcanden, och då inbillade hon sig, att hon
såg Bubblan ute på hafvet» men det kunde ju lika
gärna vara en hafsmås, som simmade på vågorna.
Och Bubblan såg mot land och undrade, om det
Var Vifvans långa gullhår, som lyste uppe på
sluttningen, eller om det blott var solstrålar på ängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
