Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
npåe genom stormen och tyckte sig känna igen
Vif-vans stämma.
Han vågade sig upp, och då han visste» att
alla hafsmänniskorna voro långt borta, simmade han»
så fort h^n kunde, in emot stranden.
»Vifvjan! Min Gullvifva, är det du?» ropade
han till henne.
»Jja, ja, ja!» ropade hon tillbaka.
»Och aldrig kunna vi nå hvarandra mera,»
ava-rjade ihan med klagande stämma. »Min far har sagt,
att lefvande kommer du aldrig mer till hafvets
botten. Han hatar din far och mor och dier och alla
människor!»
»Då måste du komma till mig,» sade Vifvan.
Hon kunde nu 1{ala saktare, ty Bubblan hade
simmat helt nära henne.
»Ser du», sade hon och böjde sig så långt
ut öfver vattnet, som hon kunde, »när bara denna
$torm är förbi» skall du simma upp i bäcken, som
långt här ifrån kastar sig i hafvet Jag vet» hor
dess lopp går, och när du följer det, kommer da till
sist till vår egqn sjö bland bergen i skogen. Där
skall ingen ta dig ifrån mig och ingen finna dig,
och där skola vi lefva så lyckligt med hvajrandra
som då vi voro barn. Kommer dtBubblan?»
»Om jag kommer!» svarade ham. »Ja, så
säkert, som jag leifvier» kommer jag» ty jag kan inte
lefva långt från dig!»
»Men vägep är svår!» qade Vifvan. »Da. måste
hela tiden simma emot strömmen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
