Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om jag bara når dig, simmar jag mot alla
rasande böljor,» svarade han.
»När då stormen är öfver, ger da dig åstpd,
och tre dagar efteråt väntar jag dig uppe vid
sjön!»
»Du skall inte behöiva vänta tills solen går
ned den första dagen, förrän jag är hos dig,»
svarade Bubblan, och därmed skildes de, ty han hörde
på böljebruset, att hafsinvånarna voro på väg
hem från skeppsbrottet.
Då stormen var förbi, brusade hafvet ännu i
två dagar, men så lade det sig ¿ill ro, och allt blef
stilla. Solen kom åter fram på himlen och lyste på
allt det färgade löfvet i skogen.
Vattnet stod högt i sjöarna, och alla bäckar
skummade och brusade hvita ned öfver höjderna.
Det var tidigt på morgonen, medan hafsfolket
ännu hvilade, då Bubblan steg upp öfver
vattenytan och simmade in mot land. Han följde kapten åt,
tilldess han kom till mynningen af den ström, som
Vifvan talat om.
Här var landst lågt, ån var bred och flöt
tämligen stilla nit i hafvet. Det första stycket var icke
svårt att simma, då dalen bredde sig jämn, och
Bubblans största förskräckelse var, att någon från
hafvet skulle se honom och sätta efter honom; därför
höll hän sig intill strandbrädden, där vassen dolde
honom.
Men längre in i landet gjorde strömmen en
sväng, och då började många träd att växa ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
