Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mark spelade i ett, rättande sig efter de
sjungande med beundransvärd smidighet.
Han var så förtjusande, där han stod och
spelade lutad mot kakelugnen, att . . .
Jag var förstås alldeles upp och nervänd,
när vi slutligen skulle lägga oss. Inte är
jag van vid sådant där, och jag var så
uppskärrad, att mina kinder brunno som eld.
Vi somnade inte på mycket länge, och fastän
vi släckt ljuset, fortsatte vi att prata ...
d. v. s. det var egentligen Mary, som
pratade. Man blir så löjligt fort bekanta, när
man ligger och pratar i mörkret. Man kan
ju inte se den andras ansiktsuttryck och blir
förmodligen därför mer öppenhjärtig, än om
det vore dager. Åtminstone blev Mary det,
för i annat fall förstår jag inte, varför hon
just för mig, som är så pass mycket yngre
än hon, berättade en sådan massa saker om
sig själv. Och medan hon berättade, låg jag
och stirrade rätt ut i mörkret, då och då
inflikande ett ord för att hon skulle höra, att
jag inte somnat utan var idel öra.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
