Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon såg så snusförnuftig ut, när hon
sade det, att det kanske blott är förtal, när
folk säger att hon är så slösaktig.
Herr von Döhnwitz var i snöhvita byxor
och svart jacka och en panamahatt, som
Hans tror hade kostat tvåhundra kronor
(så att mamma kan se, att han egentligen
inte behöft vara så sträng emot mig för
det jag sade om systerns kängor), och hans
mustascher voro ännu stiligare och hans
tänder ännu hvitare än vanligt, och han är
en charmant värd. Jag gjorde inte annat
än beundrade honom: han var
vördnads-fullt gemytlig mot onkel och tant, han var
skämtsamt galant mot Elschen — lät med
ett par betecknande handrörelser mycket
graciöst förstå, hur »reizend» hennes skära
klänning var (den var banal bredvid fru v.
Wachtlebens) — och nästan sentimentalt
galant mot Albertinchen. Mot Fritz var
han kamratlig och godmodig och så
älskvärd mot Hans, att innan denne visste ordet
af, hade han bjudit honom till Cärlsholm
till oktoberjakterna. Jag trodde knappt
mina egna öron — så mycket som Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
