Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela tiden har haft emot herr von
Döhnwitz. Och nu ångrar han sig också
förstås och säger, att jag skulle ha »hindrats
honom. Gud vet, på hvad sätt! Vet
mamma, ibland tycker jag verkligen, att
karlar ställa bra stora fordringar på oss.
För resten var jag inte ens tillstädes, när
bjudningen skedde (Hans säger, att det
borde jag ha varit, och hade jag varit
det, hade det inte händt), utan det var herr
von Döhnwitz själf, som berättade mig, hur
ytterst »liebenswiirdig» min »herr Gemahl»
hade varit. Det var när vi gingo uppför
trappan till tornet, och den är så bristfällig
att han ett par gånger nästan tyckte det
vara nödvändigt att bära mig. Men jag sade,
att jag kunde klättra som en katt och det
kan jag också. Jag kunde inte hjälpa, att
jag till en början undrade om han hade
hört rätt, och om Hans verkligen
inviterat honom, men det kunde jag ju inte
högt tvifla på, så att jag sade bara »wie
nett/» och att det säkert skulle glädja
Hans mycket att visa honom Danmark.
Kunde jag säga mindre till en människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
