Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förefalla såsom närmaste motbild till den ljungeldsväpnade
Jupiter. Äfven i egenskap af öfvergud stod Tor såsom hans
like hos många germaniska stammar. Istar,
kärleksgudinnan, morgonstjärnans gudom, kom till vesterlandets folk
först som Afrodite, sedan som Venus, slutligen som Freja;
hennes dag heter ännu vener-dì, vendre-di, fre-dag. Till Adar,
den grymme Moloks-guden, åt hvilken barn offrades, kunde
grekerna ej finna någon närmare motbild än Kronos, om hvilken
myten berättade, att han själf uppslukat sina barn. Med denne
gud voro romarne vana att likställa sin Saturnus. I
germanernas gudasaga fanns intet väsen, som motsvarade Saturnus.
Behållande det latinska gudanamnet kalla derför engelsmän och
holländare Adars dag för Satur-day, Zater-dag. De öfriga folken
hafva bildat nya uttryck: lördag »löge-dag», Sonnabend, »aftonen
(dagen) före söndag», Samstag »sabbats-dag», detta sista namn
öfverensstämmande med italienarnes sabbato, fransmännens same-di. Den
betydelse, sol-dagen, sön-dagen nu för oss eger, har föranledt de
romaniska folken att omdöpa den till »Herrens dag» domenica,
di-manche. Mån-dagen heter altjämt med sitt gamla namn lune-dì, lun-di.
Hur mycket af mänsklighetens bildningshistoria ligger ej
så att säga balsamerad i dessa namn! En aldrig bruten kedja
af lärare och lärjungar, som från Kaldéens tempelprester genom
araméer, greker, romare, forn-germaner sträcker sig ned till vår
sena samtids folk; hedendom, judendom (samedi), kristendom
(dimanche); Eufrats slammiga böljor, Hellas pelargångar, Romas
legioner, Arminius’ vagnborg — alt sammans får lif och gestalt för
tanken, om den dröjer vid dessa sju ord. När Sön-dags-klockorna
nu hvar sjunde dag kalla kristna bekännare till gudstjänst, i nya
verlden så väl som i den gamla, på Söderhafvets öar ej mindre
än på Grönlands iskust, så har detta förhållande, liksom dagens
namn, sin yttersta historiska grund i kaldéernas stjärn-dyrkan.
Särskildt äro våra germaniska namn af intresse, för det
vittnesbörd de afgifva om förkristliga kulturförbindelser mellan
Italien och Tyskland. De stå i detta hänseende vid sidan af
runalfabetet, hvars latinska ursprung nu blifvit (af Wimmer) uppvisadt.
Hvarför följa dagarnes namn i sådan ordning efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
