Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En »Lumbye-lock» och ett par nätta stöflar. Bagatell af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortskaffningsmedel, som vi ega — tills vi lärt oss konsten att flyga, —
nämligen bantåget. Då det anlände till Alingsås
station, stod min mor der med tårade ögon, och genom
denna kärleksslöja upptäckte hon sin son samt slöts snart
i hans armar.
”Ändtligen är du här!”
”Men fångad!” sade en ung flicka, som kom ur
samma kupé som jag.
”Detta är min fästmö, Clementine Winkler, som jag
har glädjen föreställa för mamma.”
”Gud välsigne er!” sade min mor och slöt oss i
sin famn; ”men ni ären så unga.”
”Ingen lycka, som ej har sitt ’men’, lilla mamma!
Vårt kommer tiden att jemna!”
”Han är också min första kärlek,” sade Clementine
blygt; ’men’, tillade hon med en af sina skalkaktiga
blickar, ”huruvida jag var den första...”
”Kan du tro något annat?”
”Tyst, Julle, och kom i ihåg historien om stöflarne
och Lumbye-locken!”
”Säga hvad du vill, det var ändå genom dem, som
jag vann ditt tycke!”
Min mor såg frågande ut.
”Det vill säga,” tillade Clementine leende, ”att den
kära gossen imellanåt har anlag för att spela narr; men
var lugn, jag har åtagit mig det stora besväret, att
korrigera honom.”
”Och göra honom lycklig,” tillade min mor.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
