Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menade Viman, som ville visa sig generös av
lättbegripliga skäl.
— Dä får bli som jag sagt, kom det bestämt från
Tun, som måttade åt mjölkhämtaren för att gå.
Ska det bytas, så upp med tian.
—■ Ja, här är den, sa Viman. Dina barn
behöver mjölken och vi fattiga ska ju hjälpa
varandra här i livet. Men kom ihåg, att det är för
barnens skull.
Så tog Viman ner en lykta och så följdes
gubbarna ut och ledde ut kon, och Viman blev
med till Tuns för att få tillbaka sin på samma
gång. På hemvägen log han i skäggstubben. Nu
hade han betalt Tun för en annan affär för ett
år sedan.
Dagen därpå kom Tun i ottan.
— Kon ä ju sjuk, sa han.
— Va säger du, sa Viman, va har du då gett
henne?
— Hö.
— Ja, dä är sant, erinrade sig Viman, den
kon är så. Då jag köpte henne, åt den inte på
en bel vecka, inte förrän hon blev van vid
fähuset och Lovisa, men dä går nog över. Ho ä
så förståndig den kon, så en kunde få medalj
för henne, om dom såge efter dä, men farligt ä
dä inte. Ho står och less, förslår du. Det är
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
