Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu vaknade mor Tun.
— Han pussar inte dit, sa hon, för då ska han
få veta att han lever.
— Ä låt en försöka, sa värden och sökte ta
det skämtsamt. Dä är honom väl unnat. Ja kan
ju få en puss utå dej i stället så ä vi kvitt.
— Opp ungar för nu ska vi gå hem, sa Lina,
som tyckte att det roliga nått sin kulmen, å du
Nisse öppnar inte munnen mer i kväll.
—• Sa du dä Lina, sa Nisse och drog sig undan,
för just nu var Tun ocli värdinnan komna i ett
litet handgemäng, som dock omsider avstyrdes.
— Ja, dä va Nisses fel, sa Tun.
— Håll käften fyllhundar, sa Lina, för nu ska
vi tacka för oss. Tack ska du ha Vimanskan å
tack ska du ha Viman. Det är tid på att gå nu,
innan det blir något mer galet. Ska en gå bort
å ha trevligt så ska en låta gubbarna bli hemma.
Di ä ju inte belevade ett enda dugg. Välkomna
till oss om fjorton dar.
— Tack för dä, sa mor Viman, som nu var
lugn igen.
Och så tackades det och under denna
omständliga ceremoni glömdes allt som varit så det
såg riktigt anständigt ut när bänkarna avfolkades
och gästerna, som en lång ström, runnö ut genom
förstudörren. Men ute i skogen fick Nisse sitt
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
