Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu grät Klang, men det såg inte Palmskog,
för han gick.
Ja nu var Klang ensam och nu visste han inte
hur han skulle göra, men han förstod att något
måste göras innan vattnet steg, för då var han
såld. Det var kanske en möjlighet att han kunde
plumsa i land om han hoppade i. Gud kanske
tänkte på en gammal syndare i nödens stund
och gjorde ett under, fast någon egentlig
anledning fanns det inte. Han hade nog syndat väl
mycket och gjort sattyg, så om nu Gud gjorde
som Palmskog, så var det inte så underligt, men
i alla fall, bättre dö fort än långsamt och så —
halkade han och drullade i, föll mjukt och fann
sig sittande på åbotten med huvudet över vatten.
Han satt och funderade en god stund, men
kravlade sig omsider upp och kom i land.
Uppe i skogskanten träffade han Palmskog,
som satt och vred vatten ur strumporna.
— Jasså du kommer din raclcare, sa kamraten.
— Ja, retar dä dej, din mördare, undrade Klang.
— Sa du mördare?
■— Ja, dä sa jag, och så var trätan i gång igen
och denna blev så uppiggande att gubbarna röko
ihop och tampades rätt duktigt tills Klang
sna-vade och blev liggande på en myrstack, trött, våt
och fräsande ettrig. Men då gick Palmskog och
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
