Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nä kora du, om du törs. Jag vet att en
knekt kan simma, men du vågar inte, du är
rädd för smörj.
— Ja, visst kan jag simma, skröt Skog, men
ser du jag är rädd att gumman din ska bli änka,
å slår jag ihjäl dej på din sida om ån så åker
jag fast, å får böta en femma eller så. Mer kan
dä ju inte bli tal om. Men dä tycker jag ä onödigt.
— Ja, om jag skulle hoppa över till dej så fick
jag nog skottpengar för skinnet ditt om jag kunde
få någon som ville flå dej, din attan.
— Nu hade gubbarna hetsat upp sig till
bristningsgränsen och gestikulerade som vildar på
var sin strand. De nego och hoppade om
vartannat, de använde händernas fingrar till alla
smädliga gester de kunde komma ihåg och
munnarna gingo som en skvallta i en vårbäck. Det
var krig och orden voro det grova artilleriet och
ingen ville ge sig av fruktan att bli ansedd för
svarslös.
Till slut blev stridslusten så brinnande stark
att Simonsson försökte kliva ner i vattnet, men
kiev fort upp igen och Skog stod på sin strand
och grät över ån, som flöt där lugn och oberörd.
När Simonsson hörde att Skog grät så började
tårarna rinna även på hans kinder, ilskans fräna
men fullt uppriktiga tårar.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
