Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fanns någon alt tillgå och det gjorde det
oftast, för det var liksom en heder och examen
att ha varit i tjänst på Akroka herrgård.
Flickorna på herrgården kallades också över
lag för »herrgårdsflickorna» och bara i den
benämningen låg något åtråvärt och
herrgårdsflickorna blevo lätt gifta, vilket var en fördel.
Men att bli herrgårdsflickemåg var ett extra
snickeri, för ryttmästaren var mån om sina flickor
och var inte fästmannen godtagbar så satte han
sig på tvären, men kom en husar eller en
för-mögèn bondson gick det förstås.
Så ett år tjänte Edla i Håkemåla på
herrgården. Hon var ung och hon var vacker och
fadern var inte barskrapad, så hon var ett
förmånligt gifte, som det hette på den tiden. Vid
midsommarvakan var hon också med och stod
bland de andra flickorna, som en ros bland
fagra ängsblomster. Och ännu hade hon inte
haft fästman, om hon än börjat fundera så smått.
På samma vaka var ock Efraim i Tåbo,
torpar-pojke och fattig, som en torparpojke alltid är.
Men han var snygg och trevlig och inte alls
bortkommen. Han stod för att skjuta saluten
när midsommarstången gick till väders och han
spelade extralåtar på fiol, när den ordinarie
spelmannen var inne och fick förfriskning och han
8. —■ Karlfeldt, Nisse toffelmalcare.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
