Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes pengar och strö ut dem, en karl som kan
sköta pengar. Far alltså i frid min gosse. Men
vänta för resten så ska vi tala med Edla.
Och Edla kom in, rödblommig och grann i
vitt förkläde.
— Vill du gifta dej med den där karlen, sa
ryttmästaren.
— Gifta mej, sa Edla förvånad.
— Ja, han påstår dä.
— Nää, sa Edla bestämt.
Nu svartnade det för ögonen på Efraim, men
när han hämtat sig så sa han:
— Men sa jag inte att du skulle lita på mej,
å ...
— Ja, ska en gifta sej för dä, sa Edla och slog
ner ögonen. Vi har ju aldrig talat om något gifte.
Nej, det hade de förstås inte, om man skulle
vara uppriktig, men Efraim hade trott att det
var meningen och nu stod han där, men inte
länge. Fort fick han benen i gång och så bar det
av, det var knappt att han fick mössan med sig.
Nere på vägen saktade han av och började
grubbla. Vad i all världen hade flickan menat
med dessa möten och dessa handtryckningar?
Han begrep inte och lärde sig aldrig begripa,
för Edla var hans första flicka och hon blev
den sista. Efraim dog som ungkarl på en kammare
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
