Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronvraket.
Det var på våren och ån gick hög. På ängarna
växte det liljekonvaljer och gullvivor och från
kvarnbäcken hördes en sällsam sång. Det sjöng
också i träden där fåglarna sökte fäste för sina
bon och överallt lyste solen varm och
uppmuntrande.
Lotta, Oskar Napoleon Larssons mamma, stod
vid stättan nedanför matboden och kände lite
vår också hon, det tinade upp här och var. Hon
såg bort mot knuten vid slipstenen och hon
mindes, att där hade hon fått den första kyssen
en sådan här vacker vårdag av Anton, Oskar
Napoleons fader.
Hon minns och hon suckar. Man kan glömma
sorg och begravningar och allt vad lett är i ett
liv, men man glömmer inte den första kyssen.
Så gick hon bortom knuten för att minnas
bättre, det var som om hon ville se efter om det
fanns några spår i gräset efter Antons stövlar,
men det fanns ju inga. Hon stod där i alla fall
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
