Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag — och så dog hon en solig morgon, just som
Ville skulle ro ut och vittja näten.
Det blev förstås gråt och jämmer, men allting
har en övergång och nu fick den äldsta flickan
hugga i och bli husmor.
— Det går inte, sa folk.
— Vad ska det bli för ett hem, sa prästfrun,
men de sade så, bara. Ingen höjde ett finger för
att hjälpa till. Det var nog Ville och hans flicka
som fingo dra lasset, med hjälp av de andra
barnen eftersom de började kunna arbeta.
Under denna tid blev Ville vithårig, men han
såg sig inte i spegeln utan bet ihop tänderna och
högg i och arbetade. Det var nämligen inte bara
fiske han hade att stå i, den skulle säljas också.
Men det gick. Barnen växte upp, konfirmerades
och drogo ut i världen, bytte platser och kommo
hem, foro igen, bytte på nytt och kommo hem.
Men Ville hade hem åt dem, om det nu inte
var så överdådigt.
När den sista, den elfte, for var det bara Ville
och äldsta dottern kvar och så gifte hon sig.
Nu blev Ville ensam. Larmet omkring honom
hade tystnat, det var nästan bara minnen kvar.
Men han låg i och fiskade i alla fall, fast inte
som förr. Han behövde ju inte så mycket numera.
Det var han och katten som skulle leva.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
